Fysisk aktivitet på recept används sällan inom primärvården

Fysisk aktivitet på recept och rådgivande samtal om fysisk aktivitet används i begränsad utsträckning inom primärvården, och bland de patienter som ordineras FaR fullföljer hälften metoden. Det är två av slutsatserna i CES nya rapport om användningen av FaR inom primärvården i Stockholms läns landsting.

Arbete med att förbättra levnadsvanorna är ett prioriterat område inom hälso- och sjukvården. CES har genomfört en kartläggning av hur, och i vilken utsträckning, Fysisk aktivitet på recept (FaR) används i delar av primärvården inom Stockholms läns landsting. Förskrivarna i studien var läkare och sjuksköteskor.

Data från TakeCare och intervjuer

Uppgifter från TakeCare har kompletterats med intervjuer av patienter, förskrivare och aktivitetsleverantörer. För kartläggningen av FaR förskrivning valdes tre tillstånd ut där fysisk träning är evidensbaserad behandling; hypertoni (högt blodtryck), fetma och typ-2-diabetes. Endast 1,6 procent av patienterna med en eller flera av de tre diagnoserna som hade besökt primärvården under 2014 hade erhållit FaR.

Hälften har följt ordinationen

I hälften av fallen fanns dokumentation om ett uppföljande samtal. Vid telefonintervjuer uppgav hälften av patienterna att de följt ordinationen. Den vanligaste motiveringen till detta var provsvaren vid läkarbesöket. Av de som inte följt ordinationen uppgavs tidsbrist som den främsta anledningen. Från intervjuerna med FaR-förskrivare och aktivitetsarrangörer var det tydligt att det saknades en överbryggande länk mellan vården och FaR-ledare. Man efterlyste tydligare ordinationer och uppföljning av patienter/kunder samt kvalitetssäkring av FaR-utbildningar.

Sammanfattningsvis visar kartläggningen att FaR förskrivs sällan inom primärvården i Stockholms län, vid diagnoser där fysisk aktivitet bör utgöra en viktig del av behandlingen. Även om rutinerna vid förskrivning av FaR brister uppgav hälften av de som ordinerats FaR följsamhet till receptet. Följsamhet till FaR skiljer sig därmed inte från annan långtidsbehandling vid kroniska sjukdomstillstånd.